”Inte förrän vi är vilse börjar vi återfinna oss själva.” / Henry David Thoreu

Under Älvsborgsbron stöter Henrik Wallgren ihop med vildmannen Jaeger Wilson och följer honom på en vindlande resa mot livets nollpunkt.

De två kumpanerna lever under ett år som jägare och samlare i urskogar nära Göteborg. Höga på droger och filosofiska utsvävningar snubblar de sig fram mot ett sätt att existera fullt ut, från vildmarken och ner till europeiska subkulturer.

Mannen under bron är en bok full av brutal uppriktighet och mörk humor. En bruksanvisning i de fria konsterna. Ett hedonistiskt manifest. En psykonautisk bekännelse och en halvtokig mystikers dyrköpta insikter.

Henrik Wallgren har kallats punkgenerationens Leonardo da Vinci och har testat det mesta. Med blandat resultat.

Recensioner

"Henrik Wallgrens berättelse måste verkligen betonas sagolik och magisk. Den lyser i vällust och är förbannat bra skriven. Mannen under bron är en bok man läser snabbt, och motvilligt närmar sig slutet, de sista sidorna. Att läsa klart den känns fan inte helt okej. Boken är magiskt – som en god vän med goda råd, som man inte bara snabbt vill lämna ifrån sig."
Håkan Kristensson - dagensbok.com

"Romanen gör mig på gott humör, på samma sätt som jag i yngre år njöt av att läsa Kerouacs On the road och Lundells Jack. Här finns samma frihetslängtan och uppror mot etablissemanget ... jag imponeras av äkta engagemang och ett uppriktigt (somliga kanske kallar det naivt) sökande efter livets mening. Att hitta balansen mellan ansvarstagande och frihet i konsumismens tidevarv är lika svårt som smärtsamt. Men det är värt ett försök. I bästa fall skapar det stunder av lycka."
Johan Werkmäster - Göteborgs-Posten

"Romanen handlar om en vänskap, för att inte säga kärlek, mellan berättarjaget Henrik Wallgren och en excentrisk exmiljonär och uteliggare ... Texten, som är skriven med starkt framåtdriv, har just det mått av självdistans som krävs för att undvika utanförskapsromantik. Också Mästaren (Jaeger Wilson) har sina sår och i slutänden handlar det inte om att dubba några frihetshjältar, snarare om att skildra människor som med lite värdighet i behåll försöker få till den balanskonst som vi alla sliter med: att leva livet med en fot i längtan och den andra i oförmågan."
Malin Lindroth - GT

"Boken är en hyllning till den sökande människan och en existens i full frihet från samhälle och normer, en sång om frihet ... tankarna i texten är verkligen värda att tas på allvar."
Anders Palm - Bibliotekstjänst

"Wallgren skriver med precision och lätthet. Humorn är aldrig långt borta, som t.ex. när de blir höga på toppslätskivlingar under en improviserad midvinterfest i en jordgrotta i Kungssten. Det är ganska galna skildringar, som lätt kunde ha blivit parodier, men författaren styr skickligt undan att hamna i den fällan ... Är drömmen om den fria människan kanske bara en utopi? Frågan sätts på sin spets mot slutet av boken. Ja, är Jaeger alls verklig?"
Per Anders Persson - debutant.nu

"Mannen under bron får en att begrunda livet och ens prioriteringar. I sämsta fall får läsaren ett par timmars avslappnat välbehag och i bästa fall funderar man över ens liv och gör omprioriteringar. Oavsett är detta en roman jag varmt rekommenderar."
Ricard Nilsson - Biblioteket i fokus

"Det är en väl upptrampad stig som Wallgren beger sig ut på, tätt i hasorna på Wilson – den själsligt sargade och förvirrade vuxne vite mannens stig – den som beskrivits på så många sätt och så många gånger inom litteraturen, från Kerouac till Stig Larsson, från Bukowski till Ulf Lundell. Alla är de på drift sökandes efter friheten och autenciteten – på flykt från förpliktelser och vardag – med rufsig frisyr och berusningsmedel i kappsäcken."
Henrik Edberg - Göteborgs Fria