Helmer växte upp i en by utanför Malung i Dalarna. Han var en dagdrömmare men också skogsarbetare som deltog aktivt när folkrörelserna föddes. Far till Aino blev han sent, som 50-åring. Mycket snart kom sedan skilsmässan, något som var ovanligt på 50-talet.

Helmer hade många yrken under sitt långa liv, skogsarbetare, jordbrukare, skinnare och var outtröttlig när det gällde folkbildning. Han fick uppleva elektrifieringen av Malung, var med och byggde godtemplarhuset, agiterade i folkomröstningen om allmänt rusdrycksförbud, köpte en kristallmottagare, bildade skinnarbetarnas fackförening, agiterade för socialdemokraterna, läste, målade, flyttade till Stockholm på 1970-talet och arbetade som vakt, köpte färgteve, skulpterade ... Helmer dansade som ung i godtemplarnas loge Morgonljus och han spelade vals på sitt dragspel. När Edit från Värmland kom till logen bjöd han till sist upp henne, kvinnan som han gifte sig med.

Dottern Aino, jäntungen, fick som barn stå ovanpå hans kraftfulla fötter och följa rytmen. Som vuxen ville hon snarare sparka honom på smalbenen, men när hon skällde stängde han bara av hörapparaten. Romanen är berättelsen om en far och ett Sverige som en gång var. Aino Trosell presenterar sin nya roman Helmers vals måndagen den 5 september på Litteraturens hus i Göteborg. På Bok & Bibliotek i slutet av september i Göteborg kommer Aino Trosell också att medverka vid ett flertal arrangemang.

Recensioner

"Berättelsen av Helmer, den berättelse en far blir i sin dotters hand, är i stora stycken rörande och ett intressant porträtt av en man och hans familjs liv i Dalarna under första halvan av förra seklet. Det är här Trosells stora styrka ligger, att dikta utifrån det hon känner till." Therese Eriksson - Svenska Dagbladet

"Helmers vals kränger och byter fot, barnets sorg, besvikelse och ilska över en disträ och självtillräcklig pappa bryter ofta igenom de roliga och erkännsamma anekdoterna ... Även om Helmer förblir undflyende är scenerna laddade med längtan och starka spänningar. Jag gillar Trosells skrivstil, hennes oslipade öppna berättarflöde kombinerad med en bitsk svärta där så mycket saknad och brist och sammanbiten duktighet är underförstådd. Motsättningarna ryms, får finnas. Man känner verkligen hur dottern kämpar för att uppskatta den Helmer var, även om han i stort sett struntade i henne." Pia Bergström - Aftonbladet

"Den här boken måste ni läsa. Den är fylld av både glädje och sorg, den spänner i tiden över hela 1900-talet, den förmedlar kunskaper och fakta om samhällsutveckling och liv under detta avgörande sekel ... Som den utomordentliga författare Aino Trosell är tappar hon inte fokus, det håller ändå hela vägen." Göran Kastlund - Dala-Demokraten

"Men hon lyckas mer än väl. Det finns en gestalt där, en komplex person med stora kontraster, den timide, belästa, nyktre och dansante arbetaren, som också var en lat dagdrömmare, men som arbetade längre än de flesta." Cecilia Ekebjär - Dalarnas Tidningar

"Det har blivit en rörande, ibland spännande och hela tiden intressant historia om en dotter som älskade sin far och fick honom att skriva ner berättelser som sitt liv, något hon nu utnyttjat ... Trosell är en utmärkt berättare och hennes inlevelse i den här boken kan man bara inte ta miste på. Liksom fadern har hon drag av folkbildare. Mer ligger nog också i generna. Under faderns senare år i livet blev han konstnär – som dottern fast som utställd tecknare och skulptör." Kjell E. Genberg - Dast Magazine

"Det är utlämnande och fint skrivet. Läs!" Elisabeth Hermansson - Bibliotekstjänst