Berättelsen BUSS PÅ VILLOVÄGAR påbörjas i en vägkorsning i södra Kalifornien nära den mexikansk gränsen. Där driver Juan, som har sina rötter både på Irland och i Mexiko, en restaurang och en bilverkstad. Bussbolaget Greyhound kör inte längre än hit, till Rebel Corners. När passagerarna ändå vill vidare tar Juan med sig dem i sin egen skraltiga buss till nästa anhalt, San Juan de laCruz. I romanen blir de åtta stycken i den gamla bussen, som i hällande regn kör fast ute på den leriga ödsliga vägen. I denna pressade situation tvingas människorna konfronteras med varandra, med sin ensamhet och egoism, sina drömmar, rädslor och sexuelladrift. Under den polerade ytan ruvar sanningarna.

Efter sjuttiotvå år ges John Steinbecks BUSS PÅ VILLOVÄGAR ut i NYÖVERSÄTTNING av Hans Berggren. Originalet gavs ut 1947 och den svenska översättningen samma år. På 1950-talet filmatiserades romanen med Jayne Mansfield i den kvinnliga huvudrollen. Uttrycket "buss på villovägar" är det många som har använt sig av, både i litteraturen och i musikbranschen.

I FÖRORDET presenteras boken av Per-Olof Mattsson: "Romanens bild av ett USA i miniatyr är en bild av splittring. Passagerarna har inget gemensamt. De talar allihop som om de hörde hemma i egna sfärer. De saknar ett gemensamt språk och gemensamma visioner om framtiden. Berättelsens kraft och klassikerstatus blir tydlig i igenkänningen och humorn.

Recensioner

I motiveringen till John Steinbecks Nobelpris 1962 hette det: "För hans på en gång realistiska och fantasifullaberättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn."

"De åtta passagerarna representerar ett genomsnitt av dåtidens amerikanska samhälle. Då, liksom nu, var USA ett splittrat samhälle. Här finns den arroganta överklassen, liksom de som står lägre på den sociala rangskalan. Steinbeck skildrar deras själsliga ensamhet, sexuella fantasier, längtan och drömmar. Språket är rakt och enkelt och nyöversättningen av Hans Berggren är välgjord. Miljön framträder bildrikt." Kent Lidman - Btj, sept 2019