Pojken i brunnen

Om boken

Berättelsen Pojken i brunnen rymmer en ömsint skildrad far som var skogsarbetare och småbonde, ständigt fylld med mustiga historier. Därför är det en humoristisk och tidstypisk berättelse. Romanen sträcker sig fram till pojken börjar skolan. Den utspelar sig i södra Dalarnas skogsbygder under 40-talet. Föräldrarna döper pojken efter den världsberömda löparen Gunder Hägg. När familjen flyttar till storbondegården är det för att se till farfar som ligger sjuk i kammaren innanför köket. Gården har funnits i släkten i flera hundra år. När farfar dör utkämpas en bitter släktfejd. Familjen flyttar igen, till en liten gård och ännu en son föds. Det är en händelserik barndom, med många släktingar, pojkstreck, hårt arbete och livsfarliga olyckor, om en liten pojke som söker svar på livets frågor och hittar flyktvägar när det blir för svårt.

Så här funderar Gunder Andersson över livets gång: "Under åldrandet föryngras jag, paradoxalt nog, lever om mitt liv för att bevara det. Ändå springer jag på barndomens ängar. Bilderna av vad som var blir ett sätt att hålla mig fast i livet." 

Recensioner

"Anderssons bok är ett läsäventyr, det ständigt personliga i berättelsen blir så påtagligt det allmängiltiga; jag rekommenderar varmt högläsning." Åke Hedebrant, LO-Tidningen

"Sällan har Gunder Andersson skrivit något så starkt som i denna roman; en jagberättelse som tätt följer en liten pojkes vardagstillvaro i ett småbrukarhem i södra Dalarna på 1940-talet ... Samtidigt rymmer boekn en inlevelsefull psykologi, en skarp blick för barns perspektiv (ibland nästan Werner Aspenströmskt känsligt) och en återkommande medvetenhet om klassperspektiv och humanistiska värden, lite åt Lars Ahlin-hållet." Björn Gustavsson, Tidningen Kulturen

"Boken är en fängslande och finstämd barndomsskildring. Författaren har på ett psykologiskt trovärdigt sätt lyckats återskapa och ge liv åt sin barndoms upplevelser ... Pojken i brunnen är en mycket läsvärd och även för ovana läsare lättillgänglig bok." Lars Rask, BTJ

"Hans skildring är grovkornig, kryddad med drastisk humor och med anad svärta i undertexten. ... Och jag kan bara varmt tacka den mogne författaren, för återblickarna på ett längesedan svunnet Småbrukar-Sverige, samt för en ömsint barndomsskildring som smyger på otvättade fötter rakt in i hjärtat!" Måna N Berger, Nerikes Allahanda

"Det är en jagberättad kärv historia, med inslag av magisk realism." Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten

"Det framstår som romanens centrala hjärtpunkt och även om brännässlorna bränns och tistlarna river kan ingenting göra ont på riktigt med en sådan far som alltid är kapabel att rädda livet på sin son. Gunder Anderssons barndomsvärld är ingen nostalgisk idyll, men den är något så litterärt ovanligt som en berättelse om en lyckad barndom." Eva Ström, Aftonbladet

"Jag tycker om romanen och gillar skildringen av en miljö som många av oss är bekanta med från vår far- eller morföräldrars vedermödor på alla dessa nu nästan försvunna småjordbruk runtom i landeet." Tommy Olofsson, Svenska Dagbladet

Ur en intervju i Dala-Demokraten: - Pojken i brunnen är ingen nyckelroman. Jag har försökt skildra en stämning som fanns i slutet av 40-talet. Jag växte upp där det fanns en begynnande kris för småbruken, säger författaren Gunder Andersson själv. "Gunder är verkligen en berättare av rang och stor inspiratör för den som själv försökt knåpa ihop diktade historier. Hågkomster från ett längt författarliv flödar medan vi dricker vårt kaffe i en vrå på rstaurangen strax utanför Avesta. Gunder Andersson säger det själv med viss emfas: - Jag är den siste Klarabohemen." Ulf Lundén