Ner till hundarna

Om boken

Det här händer i upptakten till romanen: Bente, en 42-årig kvinna och författare, stiger av bussen i en by intill havet och sitter med sin resväska i en busskur. Hon har lämnat sin sambo och planlösts åkt iväg. Ett par i den lilla byn på landet, John och Putte, öppnar sitt hem för Bente, hon lär känna helt nya människor, tar till sig husets sysslor och utfodrar och rastar två jakthundar. Från sin nya plats i en hörnsoffa i vardagsrummet blir hon en själklar del av byns gemenskap.

Själv säger Helle Helle den 31 maj 2009 i en intervju med journalisten Andreas Ekström i den Sydsvenskan: "Varför är du författare? - För att det är roligt att glömma sig själv. Att skriva handlar på många sätt om det. Men jag trivs inte med att skriva. För jag tycker att det är skitsvårt. Men när jag skriver, när klockan där uppe i hörnet på datorn flyttar sig fyra timmar och jag inte märker det, så är det en upplevelse som påminner om att läsa. På en gång är jag väck från den här världen och mer närvarande i den, tätare inpå. Upptagen av språket. Det tillståndet är fantastiskt. Tid och rum försvinner samtidigt som ny tid och nytt rum återuppstår."

Översättning: Ninni Holmqvist

Recensioner

Så här skriver kritikern, översättaren och författaren Erik Andersson i en essä i Dagens Nyheter: "Man kan säga att Helle Helle skriver om de små nära tingen, om man med det menar ångest och kärlek, liv och död. Samtidigt är det nära nog oavbrutetspännande läsning, detta. Jag har ingen bra förklaring till hur det kan komma sig ... I långa stycken består böckerna enbart av dialog, och vartenda ord är så väl avlyssnat att man som läsare aldrig kommer på tanken att det pågår någon sorts intrig som författaren har tänkt ut. Man blir intresserad av personerna som människor, man får dem alldeles inpå sig. Och kanske finns det ett element av mysterium här också, för riktigt allt får man sällan veta." "Det är en mästerlig skildring av en till synes händelselös tillvaro, där det mest spännande utgörs av cykelturer till affären och det dagliga rastandet av de båda hundarna som Bente tar över ansvaret för."

Eva Johansson, Svenska Dagbladet "Ner till hundarna är ett litet mästerverk – svekfullt simpelt, lurigt lojt. Man tittar på färgen medan den torkar och upptäcker till sist att ångorna gjort en yr och illa till mods."

Per Svensson, Sydsvenska Dagbladet "Men det blir också raffinerat i sitt sätt att stilla, stilla rubba på själva idéerna om vad som egentligen är viktigt, att lojt förskjuta fokus. Hemingway nämns här och där i samband med Helle Helle. Själv skulle jag hellre nämna Harold Pinter eller ibland till och med Beckett."

Anneli Dufva, Kulturnytt, Sveriges Radio "Få kan som hon ladda det skenbart händelselösa med dolda hot och intrikata innebörder. Bör därför läsas långsamt, med största uppmärksamhet: här säger tempusvalet mer än hundra adjektiv. Inte sällan är aningarna och antydningarna själva meningen, betydelsen. Ändå finns det inget dunkelt - eller falskt djupsinnigt - över Helles prosa, tvärtom en pregnans hos detaljerna och substantiven. Och, ej att förglömma, ett berättardriv."

Helena Krantz, Fria Tidningen "Helle Helle är något så ovanligt som en folkkär modern författare, hennes förra roman, den lysande "Rødby-Puttgarden", har sålt i 30 000 exemplar och belönats med Kritikerpriset. Den nya romanen står inte långt efter i kvalitet och blir säkert också den läst och rosad av många."

Thomas Nydahl, Kristianstadsbladet Själv säger Helle Helle i en intervju med journalisten Solveig Arle på den åländska tidningen Ny Tid: "En roman slutar där den slutar, det är det fantastiska med litteraturen. Jag tycker det är bäst om en bok avslutas med att den öppnar sig, inte sluter sig."