Karin Boye var 22 år när hon debuterade med diktsamlingen Moln. Hennes första novellsamling gav hon ut som 34-åring. När hon var 40 år gavs Kallocain ut, hennes mest uppmärksammade bok, översatt till många språk. När hon tog sitt eget liv, mitt under brinnande världskrig, i en skogsdunge utanför Alingsås, var hon bara 41 år. Hälften av den här samlingens noveller gavs ut efter hennes plötsliga död.

Här har de samlats igen och boyekännaren Barbro Gustafsson Rosenqvist har skrivit förordet till de 20 novellerna: "Bland 1900-talets svenska novellister tillhör Karin Boye utan tvivel de största … Mycket sällan får läsaren veta hur en person är klädd eller hur ett rum är inrett. Men Karin Boyes prosa blir fördenskull inte stel, torftig eller själlös. Gestalternas inre, och den ofta tillspetsade och livsavgörande situation som hon placerar dem i, är nog för att fängsla och fascinera."

Novellerna handlar om kvinnans frigörelse, förälskelser, självständighet, sökande efter sexuell identitet, men också om skillsmässor, ensamhet och mobbning. Ibland finns det annalkande väldskriget i bakgrunden, ibland svartsjukan eller självmordet. Några av titlarna är: Söderrivet brev, Snäckorna, Spöktimme och Spårvagnen och paradiset. Det är en resa till människors hemligheter, inpå snäckors sorl.

Recensioner

"Själv tycker jag att hon lyckas förvånansvärt ofta och jag är övertygad om att schablonbilden av novellerna som enbart brödskriveriskräp snarast borde avlivas - inte bara för att den inte stämmer, utan också för att den hindrar en fullständig läsning och bedömning av författarskapet. Paulina Helgeson, Sydsvenska Dagbladet

"Hennes käraste ämne näst efter det hastigt förlorade ögonblicket är något närliggande: den krossade drömmen. Fattigbarnet som trodde att hon skulle få vara ängel i julspelet, borgarpojken som bara vill bli snickare, männen och kvinnorna som tänkt sig leva lyckliga tillsammans ... Hon är obönhörlig, novellisten Boye - eller om det är världen hon skriver om som är det? Kön och klass ställer upp sina skrankor, arv och miljö sina." Martina Lowden, Dagens Nyheter

"Det är därför mycket glädjande att ett urval av Boyes novellistik nu ges ut i antologin Snäckors sorl ... Det breda urvalet är tänkt att lyfta fram Boye som skildrare av de olika slags inre uppgörelser som människor är med om i livets många vägskäl ... För människorna i hennes noveller gäller det just att utan förbehåll och säkerhetskedjor kunna öppna sig för livets makter, att möta dem vapenlösa och att med tillit ge sig ut mot okända yttre och inre världar." Marta Ronne, Upsala Nya Tidning

I Karin Boyes prosakonst, och kanske särskilt i hennes omfattande produktion av noveller, märks en djup psykologisk insikt och frätande humor. ... Det är en sorts desperata livsälskare som kämpar i Europas hårda 1930-talsvindar. ... De vill kärlek, men snubblar på sina egna utsträckta händer. ... Och ja, läsning anmodas. För allt för brinnande livet." Hanna Hallgren, Aftonbladet

"Det är om en operasångerska, om en läkare, om en konstnär, om en sjuårig flicka. Om klasskamp, maktkamp, könskamp. Om kamp! Människor talar helt i den nya tidens anda med varandra om sina drömmar. Det var läkare och analytiker som var tidens präster. En av novellerna får mig att anteckna ett stridslystet ´Giftas´i marginalen. Medan berättelsernas avslutning ofta tonar ut i en söderbergsk sorgesen ovisshet." Pia Zandelin, Expressen och GT