I Dog Eat Dog följer vi tre ungdomar som växt upp på ungdomsvårdsskolor och i fosterhem, och hur detta präglat deras första försök att leva vuxet.

I bokens förord skriver författaren William Styron, om den unika röst som Edward Bunker är: "... det landskap som bebos av förhärdade brottslingar ... en plats så korrupt och våldsam, bebodd av människor så groteskt och oberäkneligt annorlunda än ni och jag, att dess frånstötande konturer och dess invånares beteenden kan skildras enbart av en författare som har varit där. Edward Bunker har varit där. För lite över tjugo år sedan blev Bunker, som då var nära fyrtio år gammal, frigiven från fängelset efter att ha suttit inspärrad på delstatliga och federala inrättningar nästan oavbrutet från elva års ålder. Under de år som gått sedan han frigavs har Bunker, i rollen som vittne till yttre och inre skeenden i Los Angeles undre värld, frambringat en serie hårda, mustiga, omsorgsfullt utmejslade berättelser som bättre än någon annan romanförfattare i våra dagar skildrat det kriminella sinnets anatomi."

Einar Heckscher har översatt Dog eat dog. Originaltiteln är också Dog Eat Dog.

Precis som hans Little Boy Blue, The Animal Factory och No Beast So Fierce har den en social klangbotten. Edward Bunker blottlägger och försöker på så sätt förbättra världen, hans egen hemmaplan, den undre världen.

Om No Beast So Fierce säger regissören Quentin Tarantino: ”the best first person crime novel I´ve ever read”.

Edward Bunker dog 2005.