Romanens huvudperson, författaren, har förlorat sin fru och sin mor och flyttar med sin dotter in i ett hus på Askö i Bergen, på norska västkusten. Han försöker vara en god mor för sin dotter. När dottern är i skolan blir han författare, och att han skriver jämställer han med ett hantverk, ett kroppsarbete. Författaren Tomas Espedal skriver om sin släkts historia i tre generationer, om naturen och sitt eget nya liv. Antingen Espedal skriver kortare minnen om familjen, självutlämnande dagboksanteckningar, poetiska partier, närmast dikter eller essäistiska passager så handlar det om att skapa konst. Samtidigt som det är ett skrivande bort från konsten; Mot Konsten.

Då Espedal berättar hur hans första roman kom till, i Köpenhamn, var han 23 år. Han läste Paul Borum, gick på Bo-Bi Bar och gjorde allt för att leva författarmyten. Den kvinna som Tomas delade lägenhet med smygläste hans manus och anklagade honom för att allt som stod där var lögn.

Mot Konsten, Tomas Espedals tionde bok, tilldelades 2009 Kritikerpriset, Gyldendalpriset och blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Nu ges författaren för första gången ut i Sverige.

Recensioner

"Ljuvlig, ljuvlig, ljuvlig! Så vill jag ropa till mannen som råkar sitta bredvid mig på flyget när jag läst ut den här romanen. Jag var inte beredd på det, inte beredd på den rikedom som finns i den lilla volymen. Det Tomas Espedal har gjort är att skriva en sorts familjekrönika, med poetiska inslag, med infall och formmässig frihet - och det på 170 sidor."
Anneli Dufva - SR Kulturnytt P1

"Mot konsten är en vacker, melankolisk och mycket gripande meditation över liv och död, tomhet och skapande, ensamhet och konst ... Som skildring av skapandets hårda villkor är den också i högsta grad angelägen. Efter denna bok vill man gärna läsa mer av Espedal"
Thomas Nydahl - Btj

"Men nu har jag ännu en favorit. Norrmannen Tomas Espedal skildrar i Mot konsten sitt och sina närståendes liv från en utkikspunkt så nära förknippad med skrivandet att inhandlandet av nya färgband framstår som tillvarons höjdpunkt. Och funderingarna kring själva skrivandet har en alldeles sällsam lyster."
John Swedenmark - Arbetaren

"Med sin tionde bok blir den mångfaldigt prisade norska författaren för första gången översatt till svenska. Precis som hans nya roman ”Bergeners” blev ”Mot konsten” nominerad till Nordiska rådets litteraturpris ... Titeln ”mot” signalerar både ett närmande och ett fjärmande. Så fungerar prosan som växlar mellan dagbok och poesi.."
Anneli Jordahl - Sydsvenskan

"Mot konsten är ett stycke koncentrerat liv. Inte ett liv, utan en mängd liv som viras samman till ett gemensamt. Det är ett liv av skrivande, sorg, kärlek och död. Det är en prosa som böljar mellan de återkommande månaderna april och september, där årstiden och naturen tar plats istället för årtal. Det är inte en linjär släktberättelse. Den sköljer fram och tillbaka som vågor – april september, födelse död, knoppning förruttnelse. Allt händer parallellt. Livet är dessa återkommande – april och september. Som en våg som rullar mot land, eller en pendel som alltid slår tillbaka. Födelse, död. Födelse, död. Och det är alltid både vackert och fult."
Marie Gröön - dagensbok.com

"I fragment behandlar berättarjaget Tomas Espedal förlusten av sin mor och fru, samt försöken att efter förlusterna bygga upp livet på nytt tillsammans med dottern. Texten vandrar från Espedals arbetsrum, tillbaka i tiden bland hans egna minnen och släktarvet. Han fantiserar sig tillbaka till de möten och händelser som fört honom dit han nu befinner sig och uppehåller sig inte sällan vid godtyckligheten."
Philip Stålhandske - Skånskan

I SVERIGE 2010:

Redan för tre år sedan uppmärksammade Kristianstadsbladet Tomas Espedal i en anmälan kallad: "Författarens rum". Då han var Norges nominerade bidrag till Nordiska rådets pris. Så här skriver Thomas Kjellgren den 29 mars: "Imot kunsten är en i alla avseenden litterär bok, med många separata trådar: en intensiv skildring av en moder, en berättelse om arbetet, sorgen och förlusten, om känslomässiga avtryck, flyttningar, omflyttningar och hemkomster."

I NORGE 2009:

"Mot konsten angriper litteraturen samtidigt som den i sig själv är intensivt
litterär. Våra största sorger och kval, de individuella erfarenheterna, som
inom konsten ofta blir så fattiga, får ett eget språk."
Bernhard Ellefsen, Morgenbladet

"Den gör det med ett poetiskt språk som både fångar in gränslösa och korta stunder av lycka, men som i ännu högre grad dröjer vid förluster och sorg som ska och måste komma. Espedals språk glimmar till, vissa meningar står och lyser i sin rika mångtydighet."
Hans H. Skei, Aftenposten

"Espedals bok framstår helt enkelt som ett lysande arbete som inte väljer
enkla, konstfärdiga genvägar, och därför står på mycket stadig grund."
Gro Jørstad Nilsen, Bergens Tidende

"Mot konsten rör mig med sin modershistoria och slår återigen fast att Tomas Espedal skriver stor romankonst."
Margunn Vikingstad, Dag og Tid