Djurfabriken
Jens Lapidus:

Alexander Solsjenitsyn skrev sin fånglägerskildring från Sovjet, och Edward Bunker skrev sin från USA.
Om boken
Djurfabriken är nummer två av totalt sju böcker. Det är en fängelseskildring.
Edward Bunker blev själv den yngste fången på San Quentin. Sammanlagt satt han 25 år på olika anstalter. Innanför fängelsemurarna är ett liv mycket lite värt, våldet är påtagligt, gäng strider om makten och lojaliteter bryts. Om detta skriver Edward Bunker på ett hårdkokt men litterärt språk. Tidningen Time Out rankar den högt som klassisk fängelseskildring, precis som Alexander Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovich liv.
Jens Lapidus framhåller gärna The Animal Factory som en klassiker, en brutal skildring som inte romantiserar brottsligheten. Så här skriver han i förordet: "Bunker beskriver fängelselivets villkor lika inträngande som Jane Austen skildrar den engelska överklassen på 1800-talet. Det är en värld där det bara finns våldsamma lösningar på konflikter, och där fängelseledningen medvetet underblåser strukturell rasism. Bakgrundsljudet är alltid oväsen, oreda och tumult, signalerande överhängande fara."
Med denna bok, Animal Factory, i Einar Heckschers översättning, fortsätter förlagets utgivning av Edward Bunker. I USA blev han under sin levnad en unik röst genom sin kriminella bakgrund och erkänd i sin nya roll av många kulturpersonligheter. SMAKPROV, klicka på pdf-symbolen till vänster.
Recensioner
"Nu har hans roman Djurfabriken från 1977 äntligen fått svensk språkdräkt ... Det är brutalt, verklighetstroget, hårdkokt och alldeles underbart ... Vi som läsare bjuds in i en fascinerande värld som är både väl skildrad och välskriven. Är man det minsta intresserad av kriminallitteratur är Djurfabriken ett måste." Daniel Gustavsson - Btj
"Mitt myckna deckarläsande för Svenska Deckarakademin, bär någon enstaka gång frukt. Nu njuter jag en bok som heter Djurfabriken och är skriven av EDWARD BUNKER. Bunker (1933–2005) föddes i Los Angeles och var San Quentins yngsta fånge ... Vi får följa honom inne i fängelset och det känns som om man varit där. Det är en oerhört skrämmande skildring av hur rättslösa människor behandlas av fångvaktare och varandra. En bussfärd kan tas som exempel (den utmärkta översättningen är gjord av Einar Heckscher) ... Det finns en allmängiltighet i denna bok som gör den stor. Vi går in i fängelset och upplever det så närsynt att vi får ett bättre perspektiv på vårt vanliga “normala liv”. Krönika av Jean Bolinder - Dast Magazine
"Eftersom man kan ana att innehållet är en lätt förtäckt självbiografisk skildring känns boken skrämmande, även om man tidigare fått det brutala straffsystemet i USA förklarat för sig i senare filmer, romaner och dokumentärer ... Beskrivningen är emellanåt riktigt suggestiv och rullar fram som ett Runaway train – en film som Bunker också skrev manus till. Vänskapen mellan den unge Ron Decker och den erfarne kåkfararen Earl Copen är fint skildrad och förblir platonisk trots Earls längtan efter köttslig kärlek. Allt osar autenticitet – utom möjligen fångarnas litteraturval." Kjell E. Genberg - Dast Magazine