”Glasvingar (Sesiidae) är en familj i insektsordningen fjärilar. Glasvingarna kännetecknas av sina genomskinliga vingar, där endast vingribborna är färgade. Många arter har en stekelliknande teckning som får dem att påminna om getingar eller bin. En form av mimikry med syftet att skydda dem mot predatorer.”

Glasvingar handlar om beroende, om medberoende, om gränslöshet, åtrå och om känslan av att sakta tappa sina konturer. Författare Nina Quist. Om livet, när det på samma gång både är som vackrast och gör som mest ont. Dikterna är sparsmakade och avskalade. Författaren skriver i bilder, och målar med ord. Dikterna skorrar, skaver, smeker och skriker när orden avmätt staplas till svajande siluetter av stiliserade känslostormar. Själv beskriver hon dikterna som vrakgods efter ett skeppsbrott, bärgade ur svarta vatten och sammanfogade till en båt. Eller ja, en bok.

Illustrationer: Erling Öhrnell

Recensioner

"Det är avskalat och det är formsäkert. Snyggt, näst intill prydligt. Nina Quist leker med motståndsförhållanden så som tystnad som ekar eller avgrund som anfaller när hon gräver sig allt djupare ner i kärlekens sorg och hopplöshet ... som läsare kommer man nära och dras med in i den förföriska och förgörande kärleksvals som hon gestaltar." Hanna Jedvik - Göteborgs-Posten

"Det svirrar och svärmar, skälver och smattrar, sparkar och sprattlar i Nina Quists debut Glasvingar. Oj, vilken ordberusning i en diktsamling anno 2015! ... jag tror att detta hör till de mest övertygande nyskrivna rim jag läst på den här sidan millennieskiftet ... Särskilt lyckade är de sinnliga och erotiska dikterna, men också de vemodiga klangerna har ett medryckande sväng, som när stålgrått rimmar på gråtvått och försmått. Trots sin sparsmakade form bågnar Nina Quists diktsamling av verbal lust och lekfullhet, en bitterljuv kärleksförklaring till språket och dess lyriska musikalitet." Ann Lingebrandt - Helsingborgs Dagblad

Från en intervju i tidningen Norra Skåne: "Nina Quist berättar att hon skrev alla dikterna under en kort period på kanske en och en halv månad och att formen kom naturligt och direkt ... Dikterna som fyller Glasvingar skrev hon för sin egen skull och inte alls med syfte att de skulle bli en bok. - Många av dikterna kom till på tåg eller bussar och så har jag snabbt skrivit ner dem i telefonen på väg till skolan eller för att hämta barn på dagis och tänkte inte alls att det var något som skulle publiceras, berättar hon. Men så upptäckte jag att jag hade mycket och samlade ihop det och skickade in till några olika förlag."

Gunilla Wedding - Skånska Dagbladet "Denna diktsamling är en djupdykning i kärleken med många väl avvägda och oväntade tankestråk. Flera ordvändningar etablerar sig så plötsligt och nyskapande, att de verkligen griper tag. Kärlekens dikt är ju känslokaos. Där måste faror, tillkortakommanden och de svarta avgrunderna få 'skita ner' ord och bilder, dock inte i vedertagna redan sönderkörda bilder utan i nyskapelser hämtade direkt ur denna kärleksvånda, -plåga,-lycka. Överlag är det mycket bra med en del lysande ordvändningar och känslofigurer."

Benny Holmberg - Tidningen Kulturen Från en intervju i P4 Malmöhus: "Jag har alltid försökt skriva böcker, men aldrig blivit klar , men när jag hittade det här formatet med korta texter så blev jag plötsligt klar", säger Nina Quist och fortsätter, "Jag har alltid älskat ord och skrivit och läst och alltid vetat att det är detta jag vill göra."