Först 20 år senare, 1992, kommer uppföljaren Harvest Moon. Båda dessa får hela tiden nya lyssnare. Vad är det som gör att Harvest kommer att låta som den gör? Och vad händer med Neil Youngs musik de 20 åren innan det blir dags för uppföljaren? Den välrenommerade musikjournalisten Sam Inglis beskriver lockande och insiktsfullt, och med många öppnande detaljer, Youngs sätt att skriva sånger, spela in dem, få dem att lyfta – och se på dem.

Detta är nummer 02 i serien 33 1/3. Översättare: Stig Hansén

Recensioner

"Sam Inglis (journalist och redaktör på tidningen Sound on Sound) planterar skivan i sitt sammanhang, ger lagom mycket bakgrund: vad som hände åren innan, vilka händelser och omständigheter som ledde till att den kom till och hur den kom till. Han berör också tiden efteråt, dikeskörningen, 80-talet, samt den platta som ses som något av en uppföljare: Harvest Moon från 1992. Stig Jäderberg - Gefle Dagblad

"Han tecknar Neil Youngs porträtt före och efter Harvest och den intresserade läsaren får massor av pophistoria på köpet. De första fyra kapitlen handlar om Neil Young och tiden före Harvest, kapitel fem om plattans tillkomst och i det avslutande kapitlet analyseras låtarna en och en. Inglis är en i bästa mening professionell skribent och han kan sin Neil Young." Anders Hogeman - Bibliotekstjänst

"Kan tyckas lite nördigt att gotta sig i detaljer om musiker, texternas uppkomst och betydelse, men som läsare ger det ytterligare ett lager av artisten ifråga ... Det bästa är att ha respektive skiva på spelaren när man läser boken. Det tillför en extra dimension i läsandet, och musiken växer." Han Bryngelson - Norra Skåne