Kallocain (pocket)
Framtidsskildringen om diktaturens sanningssserum
I Kallocain av Karin Boye blottläggs människors innersta tankar när kemisten Leo Kall injicerar sanningsdrogen kallocain.
Om boken
Denna klassiska roman skrev Karin Boye 1940, nästan ett decennium före George Orwells 1984. Romanen har översatts till många språk. I denna utgåva finns extramaterial: brev som Karin Boye skrev i samband med utgivningen, två av hennes dikter, illustrationer av Roj Friberg konst och en essä av litteraturvetaren Barbro Gustafsson Rosenqvist.
Människors innersta tankar blottläggs. Statens utplacerade kameror följer varje rörelse i hemmen, på arbetsplatser och offentliga platser. Som medborgare i Världsstaten tvingas du in i ett dagligt angiveri. Lojalitet är lag i makthavarnas lyckorike. Den nya förhörsmetoden ger total kontroll, hemliga tankar sägs rakt ut. Men i Världsstaten gryr samtidigt en motståndsrörelse: tankar av sanning, en plats för gemenskap, tolerans och kärlek.
ILLUSTRATIONER: Roj Friberg
Recensioner
"Det som också gör en så mottaglig för framtidsvisionen är att Boye inte alls är cynisk. Hos Leo Kall väcks en törst efter en kultur som han får höra om där medmänsklig tillit värderas högt och det finns sång och beröring. Den här andra tillvaron beskriver Boye poetiskt med metaforer om träd och grönska vilket bildar en bjärt kontrast mot det mekaniska och rationella i gestaltningen av Världsstaten. Nyckeln till att vinna kampen mot förtrycket finns hos oss själva. Det som gör oss till människor är hoppet och empatin, ”ett grönt djup”. Eller som Linda säger: ”Jag var en gren som blommade och jag visste ingenting om min rot eller stam, men jag kände hur saven kom ur okända djup ...” Isabella Rothberg - Helsingborgs Dagblad
"Hos Boye fanns en omutlig tilltro till människans inre. Trots den världsomspännande diktaturen är det självaste mänskligheten i medsoldaterna som gör uppror mot förtrycket." Mats Kolmisoppi - Helsingborgs Dagblad, krönika
"Det som också gör en så mottaglig för framtidsvisionen är att Boye inte alls är cynisk. Hos Leo Kall väcks en törst efter en kultur som han får höra om där medmänsklig tillit värderas högt och det finns sång och beröring. Den här andra tillvaron beskriver Boye poetiskt med metaforer om träd och grönska vilket bildar en bjärt kontrast mot det mekaniska och rationella i gestaltningen av Världsstaten." Isabella Rothberg - Hufvudstadsbladet, Helsingfors
"Karin Boye skrev Kallocain 1940. I september samma år skrev hon till en nära vän om Kallocain: 'Den handlar om tillståndet i nästa århundrade, då några stora totalitära stater slåss om världsherraväldet.' Romanen blev hennes sista bok. I år kom den i nytryck på Lindelöws Bokförlag." Lasse Hallberg - Sundsvalls Tidning
"Kallocain är välskriven och mycket intressant att läsa ... Denna nya utgåva från 2013 innehåller även ett par av Boyes dikter och brev, illustrationer av Roy Friberg samt ett efterord av litteraturvetaren Barbro Gustafsson Rosenqvist." Annas bokblogg
Lyssna på Kallocain som radioteater, en inspelning från 1959 med Gunnar Björnstrand som Leo Kall. Erland Josephson gör Rissen och Agneta Tretow Linda. Du hittar den på denna länk från Sveriges Radio: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/160539?programid=4453 Sveriges Radio
"Mellan 1932 och 1933 bodde Karin Boye i Berlin och fick där inspiration till Kallocain. Boken är en brutal uppgörelse med tidsandan i 30-talets Europa. Hon beskriver målande statens ökade anspråk på kontroll och övervakning av medborgarna, för deras eget bästa. Hon visar hur angiveriet och den obrottsliga lojaliteten med makten förgiftar människors sinnen. Kallocain kom ut 1940, då verkligheten börjat överträffa dikten. När polisen jagar människor med ”utländskt utseende” längs Stockholms gator har Karin Boye något viktigt att säga oss. För ett par år sedan ville Sverigedemokraterna tvinga sjukvården att polisanmäla papperslösa som söker vård." Anders Lindberg, ledarskribent - Aftonbladet