En av novellerna handlar om ett billigt hotell i Tammerfors, en annan om en bortglömd trubadur i Töreboda och om kärlekskrångel i Torneträsk, eksem i Tranås, om en eventuell mästerkock från Tollered, kråkan på Tenhults bibliotek och förstås om Barbro, Rivjärnet i Taberg.

Här ett citat ur den novellen: ”Rivjärnet i Taberg, eller Barbro Ahlfjorden som hon hette, var bygdens mest radikala samhällsivrare under 1960- och 1970-talets progressiva dagar. En färgstark kvinna som stack ut och tog strid mot det besuttna gubbväldet i trakten. Det lyste rött på Smålands Folkblads insändarsida varje torsdag där hon gjorde avtryck med sina feministiska inlägg. Långt före Rödstrumpornas samlade manifest The Dialectic of Sex hade Rivjärnet ritat upp det patriarkala mönstret för så gott som hela Småland.”

Och så här säger Gunnar Källström själv om hur känslan är inför de femton novellerna: "Stämningarna i boken är summan av det grubbel jag gått och burit på de senaste åren. Ja, nu ljög jag; Stugpajsare i Torneträsk började jag faktiskt skriva redan 1998 men annars är det de senaste egna livsfärgerna som speglas i berättelserna. Kanske är det så det fungerar för mig? Jag målar upp bilder, historier för att försöka förstå mitt liv och kunna handskas med vardagen. De bästa böcker jag läst är de som har en tydlig adress till mina känslor. Mio min Mio av Astrid Lindgren läste jag som nioårig pojke och jag identifierade mig så starkt med huvudpersonen att jag under dagarna red genom Jönköpings skogar på Miramis och slogs med den fruktade Riddaren Kato på nätterna. Någonting hände när visorna och folkmusiken kom in i mitt liv. Plötsligt stod det klart att allting har en rytm och ton. Det roliga är också att var och en som ruskar runt här på klotet har sin speciella musik. Jag har hört olika människor sjunga samma visa och det blir helt skilda upplevelser. Inte nog med det, hör och häpna, budskapet, känslorna kan till och med vara på olika planeter. Humor är en svår nöt att knäcka och som bekant skrattar vi inte alltid åt samma saker. Personligen är jag mest förtjust i den lite stilla underliggande varianten. Jag har lurat in den lite här och där för att roa mig själv och för att skrattet gör så gott i mitt liv."

Recensioner

"... lätt skamfilade huvudpersoner, lite egna och lite ensliga. Författaren sätter in dem i stämningsfulla berättelser ... Det återkommande mönstret i novellerna är att det som händer bortom allfarvägarna är små under som har stor betydelse. Det är bra: lättläst och underhållande, humoristiskt och stilrent." Magnus Dahlerus - Btj, feb 2021