Bröllop och Sommar

Om boken

Essäsamlingen Bröllop är Albert Camus andra ungdomsverk. Som 23-åring skriver han att det är Medelhavet han gifter sig med. Texterna handlar också om ungdomens gratisnöjen i Alger, om romerska ruiner i Algeriet, men även intryck från Italien och om mästarnas målningar i Florens. I den avslutande essän ”Öknen” finns också några röster från William Shakespeares olyckliga älskande par, i skådespel som ofta utspelar sig på platser i Italien.

1954 gav Camus ut samlingen Sommar, som anses vara en slags fortsättning på Bröllop, prosapoesi med landskapsskisser från europeiska städer vid Medelhavet. Det är en författare i exil, med franskan som modersmål, där Algeriet fortfarande är hans ”verkliga fosterland”. Havet är en metafor för evigheten. Sokrates, Platon och Hegel figurerar, med tankar som spänner mellan meningslöshet och samtida förnuft. Han funderar i ”Gåtan” över att omgivningen ger honom etiketten ”det absurdas skildrare”.

1957 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: ”För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid.” 

Introduktionen till denna essäsamling är skriven av psykoanalytikern Michael Azar. 

Översättning: Joachim Forsgren

Recensioner

"Det är som om den unge Camus målar fram sitt Algeriet med orden. Han gestaltar kroppslig tillfredsställelse i sol och hav. Språket är underbart måleriskt. Jag vet inte när jag läste något liknande sist. Kanske gör jag det för första gången."  /  Lis Lovén - Opulens Magasin, juli 2024

"I föreliggande volyms första essäsamling, Bröllop, sprudlar det sinnliga. Texterna är tillkomna mellan 1936 till 1937, och utgivna året därefter. I den första essän skriver den unge Camus följande: 'Vi går kärleken och åtrån till mötes. Vi söker varken kunskap eller den bittra filosofi som krävs för att nå storhet. För oss verkar ingenting, förutom solen, kyssarna och dofterna från vilda växter, ha någon betydelse' ... Det är en annan sida av Camus som träder fram i föreliggande volyms andra essäsamling, Sommar. De små varierande texterna är skrivna mellan 1939 till 1953, och utgivna under det sistnämnda årtalet. Det andra världskriget har fått författaren att åldras, mogna, liksom det stundande inbördeskriget i Algeriet gör ... Och Camus finner den ungdomliga lyckan på nytt: 'Mitt i vintern lärde jag mig till sist att jag hade en oövervinnlig sommar inom mig'. Man måste tänka sig Camus lycklig, och hans lycka är sinnlig."  /  Isak Adolfsson - Kulturdelen.com, maj 2024

"Texternas abstraktionsnivåer, tankesprång och djärva bildspråk kan nog skapa ett läsmotstånd hos den ovane, vilket i någon mån avhjälps genom författaren och professorn Michael Azars introducerande inledning."  /  Johan Brinck - Btj, maj 2024