Själens krypta

Om boken

Karin Boyes Kris orsakade stor debatt. Den självbiografiska romanen ställer avgörande frågor om sexualitet och moral. Men framför allt kastar berättelsen om Malin Forsts djupa kris ljus över människans tidlösa existentiella öde.

Peter Jansson skriver i sin essä om en förtvivlad röst som aldrig kom ur ungdomskrisen, trots en stark livsvilja, som sedan mynnade ut i författarens tragiska död 1941. Hennes roman lyfter fram brännheta frågor i 1930-talets Sverige: om sexualitet och förbud, om estetik och skönhet, om normer och moral, om tro och kristendom, och om den enskilda människans möjligheter att revoltera mot skola och undervisning, förnuftet, traditionen, det goda, mot kyrkan, makten och samhällsordningen.

Boken vittnar också om ett brott med romankonventionerna, den öppnar genom sin komposition och stil mot ett modernistiskt formspråk, och den lämnade spår i Karin Boyes fortsatta prosaarbete och diktande. Men framför allt kastar hennes berättelse om Malin Forsts tonårsupplevelse och djupa kris, ljus över människans existentiella villkor.

Peter Jansson ser bakom texten en ensam röst av förtvivlan. Och i denna essäbok, Själens krypta, söker han genom existensfilosofiska och psykoanalytiska begrepp samtida vittnesbörd, hennes övriga poesi, noveller och i Kallocain, visa hur Karin Boye i egentlig mening aldrig kom ur ungdomskrisen, istället bar på en dödslängtan och ett melankoliskt lidande, förborgat i en krypta som ledde fram till henens själmord.

Bland många böcker och källor lyfter Peter Jansson fram Margit Abenius och Johan Svedjedals mångbottnade och avgörande biografier, från 1950 respektive 2017.