KARIN BOYE kom ut med denna sin tredje roman Kris 1934. Den är ett modernistiskt formexperiment. Hon kände ett inre tvång att skriva romanen och försöka förstå sig på sina egna inre kval.

Malin Forst är ett alter ego i romanen. Boken kom ut tretton år efter de egentliga händelserna. Karin Boye hade tagit studenten och började på lärarseminariet. Under året, i sin sena tonårstid, drabbades hon av både fysiska och psykiska kval. Hon var djärv som satte sig upp mot olika auktoriteter.

När det i Sverige fortfarande var olagligt med homosexualitet bejakade Malin Forst sin förälskelse i en studiekamrat. Och när hon var en av den kvinnliga rektorns favoritelever trotsade hon ändå henne, hon hävdade att psykologi var viktigare än kristendom. Uppgörelsen med den bokstavstrogna religionen eskalerade under seminarieåret.

Extramaterialet i denna specialutgåva är två förord, det ena av LENNART KOSKINEN, före detta biskop på Gotland, och det andra av BIRGITTA HOLM, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Också brev och dikter av Karin Boye ingår, precis som funderingar författarkollegan HARRY MARTINSON hade om Karin Boyes livssituation.

KARIN BOYE (1900-1941) tillhör våra klassiska författare, både med ofta citerade dikter och romanen Kallocain. När hon vann ett nordiskt pris 1931 för sin debutroman Astarte var hon en etablerad författare. Snart följde fler romaner, bland annat Kris, och sist men inte minst Kallocain. På Lindelöws bokförlag finns också ett urval av hennes mer okända noveller, med titeln Snäckors sorl. Plus de tre romanerna.

Recensioner

"Formmässigt experimentell och självbiografisk om kärlek, attraktion och religiös inre kamp. Om att vara ung, ständigt känna sig utanför och inte kunna visa sitt sanna jag. Extra plus för två fina förord." Kerstin Särneö - Magasinet M, februari 2022

"Febrig roman om Malin Frost som studerar på lärarutbildningen och drabbas av en allvarlig livskris och en förälskelse ... I den här vackra utgåvan finns även några av hennes dikter, två förord, flera brev och ett citat av Harry Martinson."" / Lotta Olsson - Dagens Nyheter

"När boken ursprungligen kom 1934 var det få som anade att den till stora delar var självbiografisk. Kanske insåg man detta först vid självmordet 1941. Förlaget har gjort något så ovanligt som att förse boken med två olika förord." / Ingemar Andersson - Sändaren

"När jag gör bokslut över 2017-året – vilket passande ord för övrigt! – räknar jag till åtminstone två litterära upplevelser som slår följe med mig: Birgitta Trotzigs Dykungens dotter och så Kris. Där Trotzig fick mig att må dåligt slog Kris an två andra strängar i mig. Den ena är fåfängans: jag kände igen mig i vad jag läst tidigare ... Den andra vibrationen kom sig av dess mänsklighet, att den är så enkel att knyta an till med dess ångest, skam, skuld och samvetskval ... Jag kan inte annat än konstatera att läsandet var att resa i mig själv. Och vem kan inte nicka gillande åt en rejäl skakning i självet; att uppleva någons avgrundsdjupa misstänksamhet mot det som stundar? Vem kan inte glädas med den som slutligen skönjer det ljus som ändå finns? Vi får varken svar eller tydlig vägledning, men finns det något mer otillfredsställande än en bok som ger visshet?" / Robert Salmela - dagensbok.com