Charles Bukowskis unga alter ego Henry Chinaski, åker från delstat till delstat, som i en road-movie, till New Orleans och New York och så tillbaka till Kalifornien, från kust till kust. Tar ett ströjobb här, ett där, bor på hotell, hos kvinnor, söker jobb och får sparken, lever av bara fan. Drar ner brallorna på den amerikanska drömmen. Det går inte att värja sig. Factotum är Charles Bukowskis andra roman. När den gavs ut var han 55 år och en etablerad undergroundförfattare, med ett tjogotal poesi- och novellsamlingar bakom sig.

I det nyskrivna efterordet berättar författaren Ragnar Strömberg om: ”den hesa, rytmiska prosan som bär fram de 87 korta scenerna som Factotum består av, jag sögs in och ner i det amerikanska 40-talets mänskliga undervegetation. Bukowskis prosa är en poets prosa, så oerhört lätt, så förrädiskt lätt, att läsa.”

Factotum = manlig ensam tjänare, en allt i allo

Recensioner

"Bukowskis språk är drivet och lätt att ta till sig. Den fullständiga uppriktigheten och avsaknaden av hycklande försköningar är mitt positiva intryck av Factotum. I övrigt är det en svart, hårdkokt berättelse som dock etsar sig fast i minnet. Djupt mänsklig, men med en besk eftersmak." Mangelpop

New York Times skrev när den kom ut i original: ”Inte sedan Orwell har villkoren för den som är nere för räkning blivit så väl upptecknade i första person.”

Så här reagerade den svenska pressen då: ”Faktotum är ett grandiost stycke ställföreträdande elände, en ’mansgris’ i helfigur.” Sydsvenska Dagbladet

”Faktotum är skriven av en gudabenådad berättare. Ett vilt, stökigt, komiskt litterärt råskinn – som du släpper in i den ombonade läshörnan på egen risk …” Värmlands Folkblad