Det sjunde året

Om boken

Vincent hade inte druckit på länge och han trivdes allt bättre med livet. Han var inne på det sjunde alkoholfria året. Det fanns vänner som lyfte ett varningens finger och sa att det kunde vara ett olycksbådande år. Det brydde han sig inte om. För sju år sedan vaktade han i stugan på Kynnefjäll i norra Bohuslän med sin katt Jackie. Han var där för att hindra om någon fick för sig att lagra kärnkraftsavfall.

Men hans känsliga psyke lämnade honom fortfarande inte i fred, inte heller hans längtan efter Nadja eller hur det skulle gå för hans två bröder, Karl och Kristian. Han hade också en oro kring klimatförändringarna, kärnkraftsdebatten och Donald Trump. Vincent frågade sig om han och bröderna kunde tricket att åldras med livet i behåll. Hur gör en människa för att leva fullt ut, trots osorterade tillkortakommanden?

Här ett citat ur Det sjunde året: ”Siffran 7 är helig och står för fullkomlighet, den dyker upp lite här och var. Det finns sju dödssynder. Gud skapade världen på sju dagar. Josef talade om sju magra år och sju feta år. Jesus yttrade sju ord på korset. Regnbågen består av sju färger och veckan har sju dagar. De sju kontinenterna är omslutna av de sju haven. Många städer har byggts på sju kullar, bland andra Rom, Bryssel och Rio de Janeiro. De fria konsterna är sju. Snövit hade sju dvärgar och Nalle Puh bodde i sjumilaskogen. Shakespeare delade in människans liv i sju faser och i de välkända böckerna om Harry Potter ansågs siffran sju vara den magiskt mäktigaste siffran.”

Recensioner

""Det sjunde året" handlar mycket om Vincents grubblerier men också om bröderna Karl och Kristian och deras tankar om framtiden. I uppföljaren har Vincents grubblerier gått från att enbart handla om slutförvaring av kärnavfall till att mer fokusera på klimatångest. Han uttrycker stark oro för vad USA:s president Donald Trump och hans politik kommer att innebära för jordens fortlevnad. Han sympatiserar med Greta Thunberg och hennes övertygelse om att det är forskarna vi måste lyssna på." Karin Carlsson - Bohuslänningen, 10 juni 2020

"Det är en fundersam, filosoferande berättelse om världens tillstånd och livet, när man närmar sig 40 och när man fyllt 60. Texten andas tillförsikt trots allt, så länge man lever finns det hopp. Det är en bok som jag tar till mig långsamt och lär mig tycka om. Språket är eftertänksamt, stundom något repetitivt, ibland vackert, i synnerhet beskrivningarna av naturen." Pia Lindestrand - Tidningen Klass nr 3 / 2020