Så inleds romanen Pappa, en delvis sann berättelse om Monika Helfers far. Han återvände efter andra världskriget med en benprotes. På militärsjukhuset hade han träffat sin blivande fru. Josef blev föreståndare på ett rehabiliteringshem för krigsoffer, uppe bland bergen med utsikt över dalgången Tschengla. Där fanns också faderns ögonsten, det stora biblioteket, där dottern flitigt läste böcker. Barnen Monika, Gretel och Richard bodde tillsammans med föräldrarna i ett rum och kök i den stora byggnaden där krigsskadade fick möjlighet att vila upp sig.

Ett recensionscitat:

”PAPPA är en bräcklig, nästan missvisande titel på de 153 sidorna av ömhet och kärlek. Den österrikiska författaren Monika Helfers nya bok är en slags fortsättning på hennes förra storsäljare, Bagaget – och samtidigt står romanen helt på egna ben som en monolitisk sten i Monika Helfers hemtrakt Voralberg, i all sin skönhet och lakoniska framtoning.” / Süddeutsche Zeitung

Recensioner

"Han var en tystlåten, traumatiserad man som ingen kände på riktigt. Det vill dottern, den österrikiska författaren Monika Helfer, ändra på. Hon gör research för att erövra sin familjehistoria. Resultatet är den komplexa autofiktiva berättelsen Pappa ... Bokens handling växlar mellan olika tidsepoker utan att det känns störande. Språket är rakt, meningarna korta och syntaxen enkel vilket understryker bokens syfte, att inte tappa livsviljan." Helhetsbetyg 4 / Ines Lohr - Btj, april 2023

"Hennes böcker kännetecknas av ett barnperspektiv. Man får berättelsen filtrerad genom ett barn, och böckerna handlar också mycket om att vara ett barn. Därtill cirkulerar gärna hennes böcker kring familjeförhållanden ... Texten som sådan är mångordig och samtidigt lyrisk. Man kommer att tänka på Walt Withmans eller varför inte Allen Ginsbergs expansiva lyrik som liksom väller fram. Och språket är bokens styrka. Den har en klarhet och enkelhet som är komplex." / Isak Adolfsson - kulturdelen.com, 7 maj 2023