Inte mindre än 160 dikter samlar Charles Bukowski ihop, de handlar om möten mellan man och kvinna. Men mycket annat får också plats, bara för att räkna några av titlarna: outsiders, ensam julafton, scarlet, vanvett, konstnärliga kretsar, jaha ja - tillbaka dit jag kom ifrån, ljuv musik, Chopin Bukowski, professorerna, hur man blir stor författare ...

Charles Bukowskis översättare Einar Heckscher skriver i förordet: ”Det finns en sorts otvättad humanism som genomsyrar den här bokens med lätt hand tecknade men inträngande kortfilmer om män, kvinnor och barn, sedda genom Charles Bukowskis ömsom rutinerade, ömsom rent barnsliga ögon, och om hur människor lurar sig själva i sin flykt från besvikelser och jakt på ett äkta liv.”

Recensioner

"Besattheten vid ytan fjärmar oss från det inre. Sex som akrobatik, inte som det det kan vara: en holistisk, inre resa. Att läsa Bukowski påminner oss om vår blinda fläck. Hans oförblommade kåthet sätter fingret på vår egen prydhet. Han omfamnar den, kroppens begär, utan omskrivningar, med all dess inbyggda sorg ... Samtidigt finns det något behagligt i hans punkiga nonchalans, som inspirerar. Och en ren människokärlek mitt i cynismen." Ida Therén - Svenska Dagbladet

"Bukowskis dikter däremot räddas av perfekt tajming, lakonisk klarsyn och galghumor. 'Förhållanden mellan människor är helt enkelt inte hållbara', skriver han i 'Kärlek är en hund från helvetet' – en samlingsvolym med närmare trehundra sidor sjuttiotalspoesi som nu ges ut på svenska ... De är råa avtryck från tillvarons bakgård, avsiktslösa men inte oreflekterade, om Bukowski själv och människor omkring honom. Dårarnas och missbrukarnas påfrestande ömtålighet skildras med tålamod utan ömkan, värme utan skönmålning." Maria Küchen - Sydsvenskan

"Det finns en kärna i Charles Bukowskis dikter, en kärna som består i essensen av att vara människa, att leva efter bästa förmåga efter de förutsättningar man har." Catharina Bergman - Biblioteket i fokus

"Vad kan man då skriva om denna nyutkomna, vackra samling med 160 dikter? Vågar jag kalla dem kärleksdikter? Jag tror jag gör det, även om det förstås kan finnas vissa konkreta förbehåll. Men hur vi än vrider och vänder oss så är detta Bukowskis bilder av kärleken, den som inte alls är särskilt romantisk, och inte särskilt hållbar heller, men som är varje människas längtan och behov." Thomas Nydahl - blogg, Nydahls Occident

"Man kan läsa dessa 160 dikter som ett ständigt och pågående uttryck för längtan och saknad och vilsenhet i tillvaron, som en sorts sökande efter alltings mening. Inte desperat, men näst intill. " Gunder Andersson - Aftonbladet

"Översättningen är övertygande. Det är mycket bra och lättlästa dikter -" Magnus Dahlerus - Btj

"Einar Heckscher tycker i förordet att det har med blues att göra medan efterordsförfattaren Thomas Wahlström menar att det snarare är punkpoesi Bukowski sysslar med. Okej, då. Denne bluespunkare håller till i storstadens vattenhål när han inte besöker sängkammare eller andra ställen där man kan få sig ett nyp." Kjell E. Genberg - DAST Magazine